Det finns få saker som är så uppfriskande som när man får vet att jag haft fel under så många år. Till exempel så trodde jag länge att Bryan Adams sjöng “I got my first real sex dream” (räck upp handen om du också trodde det) tills jag var över 30.

Nu vet jag bättre. Jag trodde också länge att människor grät för att de ville ha saker och att vuxna som grät därför bara ville luras.

Så gick jag på omvärderande parsamtal och upptäckte att jag inte behövde må dåligt av att folk grät och jag förstod att jag hade haft fel. Och det hade kostat mig många relationer.

Så frågan är vilka trosystem jag bär på i dag som är sanna och vilka som bara är just det: något du bara tror på?

Efter en session så ber jag alltid mina kunder lägga märke till alla förändringar som redan börjat ta plats.

Detta för att när vi byggt en ny bana i hjärnan så blir den starkare varje gång vi bekräftar att vi har valt det nya mönstret, och för att även om förändringen kommer direkt så finns den gamla banan kvar och vi behöver lära oss att välja den nya vägen.

Så när jag slutade dricka kaffe i somras så bestämde jag mig för att lägga märke till alla förändringar och det visade sig att jag upplevde jämnare energi under dagen utan kaffe. Jag fick inte längre djupa dippar då jag blev riktigt trött.

Nu är jag inte längre sugen på kaffe till vardags, men det finns tillfällen, fast det är lätt att låta bli.

Jag har en tendens att hålla tillbaks mina tankar och istället irritera mig på min omgivning. Man kan nästan se det som att jag prokrastinerar.

Så gick jag omkring och var irriterad på en nära relation och istället för att ta upp det så höll jag tillbaks tills det blev för mycket.

Men istället för att ta upp det i affekt så gick jag ut och sprang, vilket alltid lugnar mig, och sedan så inledde jag ett samtal. Och så kom vi fram till en lösning gemensamt som vi ska prova.

Och det var så skönt. Mest att få uttrycka mig och få berätta hur jag kände och upplevde saker, och att bli lyssnad på.

Så nu ska jag använda min självhypnostid till att hjälpa mig själv att bli bättre på att berätta saker i tid, utan att det ska bli en grej.

I dag pratade de på radion om att det verkar finnas ett samband mellan psykisk ohälsa och prokrastinering.

Vad som är hönan eller ägget (och ägget kommer alltid före hönan) är inte fastställt, men visst är det skönt när man får tummen ur och verkligen gör det man tänkt att man ska göra.

För har du tänkt på, att skjuta upp saker kräver att man faktiskt gör något annat och att om du skjuter upp att prokrastinera så har du slutat att prokrastinera.

Ibland känns det som att jag tar ett steg framåt och två steg tillbaks i min personliga utveckling. Det är vid sådana tillfällen jag brukar ta tag i mig själv och verkligen fundera över vem jag vill vara, hur jag vill att andra ska uppfatta mig och hur jag ska arbeta för att komma närmre den personen än jag är i dag.

En metod jag använder som jag lärt mig ur texter av Dalai Lama är att föreställa mig min begravning och se vilka som är där och vad de säger om mig. Det ger mig insikt i hur jag ska leva.