Kontrollbehov och Kontrollberoende

Kontrollbehov är något vi alla har och som vi alla behöver. Behov – behöver. Kontrollberoende, det är en helt annan femma. Enligt Gabor Mate, en skarp psykolog verksam inom drogberoenden, så är definitionen av ett beroende:

Ett tvångsmässigt beteende med långsiktigt negativa konsekvenser för ditt liv.

Så att dricka vatten är ett behov, inte ett beroende. Det är ett tvångsmässigt beteende, men det har inte långsiktigt negativa konsekvenser för våra liv. På samma sätt behöver vi alla kontrollera saker i vår omgivning och i våra liv, tänk om du inte kontrollerade ditt bankkonto då och då till exempel, eller kontrollerade att den du tänker gifta dig med inte redan var gift.

Och som alla goda saker så går det över styr ibland och det må vara hänt en eller ett par gånger, men om du är en person som konstant behöver kontrollera personer och saker i din omgivning på en nivå som är orimlig, kanske bortom vad som är möjligt att kontrollera, då har ditt behov gått över i ett kontrollberoende.

Och detta går igenom i det mesta i livet. Alla de saker som vi ser som negativa har också positiva förtecken så länge som de hålls inom rimliga nivåer, eller det fantastiska svenska ordet LAGOM. En “beroendepersonlighet” är också en målinriktad/fokuserad person, en “övertänkare” är någon som också funderar på konsekvenser innan de gör saker, en “glädjedödare” är någon som ser nyktert på det som ska utföras, en “besserwisser” är någon som kanske har mycket kunskap, osv.

Kontrollbehov och höjder

När jag tidigare jobbade som zipline-guide i Åre så kom det gäster som sa att de var höjdrädda och lite osäkra på om de ville åka. Och så gick de upp i tornet till första banan som är 10 meter högt och stod inte alls och höll i sig i staketet och såg rädda ut. Då sa jag till dem att: “du är inte höjdrädd, du har ett starkt kontrollbehov” för någon med riktig höjdrädsla går inte upp i ett torn där man kan se utsikten hur som helst.

Jag visste också att jag hade rätt då deras släktingar eller kollegor oftast höll med mig om mitt utlåtande. 

Personen var istället rädd för det okända, rädd för att utrustningen inte skulle hålla “du har väl kollat alla rep och selen sitter väl bra?”

En gång hade jag en person med höjdrädsla, hon skulle inte gå upp i tornet ens. Så vi gick åt sidan och på 5 minuter så tog jag bort hennes höjdrädsla så pass mycket att hon gick upp och åkte de 4 banorna 60 meter över marken. Det var för 5 år sedan då jag började studera NLP.

Kontroll är bra, tillit är bättre, eller var det tvärtom?

Lagom är bäst!